Bo Rothstein vill förbjuda människor att ge pengar till tiggare (DN Debatt 28 december 2013). Ett av skälen är att ”kanske” förhindra stöd till organiserad brottslighet.
Är inte Bo Rothstein forskare? Hur kan han då plocka fram de sedan länge vederlagda ryktena om kriminella ligor och människohandel i samband med tiggeri på gatan i Sverige? Är ”ofta nämns” och ”kanske” tillräckliga underlag för utsagor på statsvetenskapliga institutionen i Göteborg?
Rothstein hävdar att om vi slutar ge pengar till tiggare så skulle utbildning och tillgång till hälsovård och medicinsk rehabilitering för dessa tvingas fram. Inte heller detta påstående byggs under med några som helst fakta.
Om det vore sant skulle romerna i Rumänien redan åtnjuta alla dessa goda saker. Där kan de inte överleva på att tigga, helt i enlighet med Rothsteins recept. Men det enda som detta har lett till är att många tvingats lämna landet.
Att medvetet låta folk svälta i avvaktan på ovissa strukturreformer vore en cynisk och omänsklig strategi.
Rothstein jämför den som av medmänsklighet ger pengar till en nödlidande på gatan med sexköparen: Båda bidrar till en annan människas sociala underordning och förnedring. I fallet med pengagivaren skulle syftet med ”utnyttjandet” vara att få känna rättfärdighet.
Men vi människor är inte konstruerade så att vi lätt kan bortse från andras människors lidande. Därför ger vi till tiggaren. Det kallas mänsklighet.
Vi kan däremot välja att inte sexuellt utnyttja den som säljer sin kropp och som ofta är i missbruk och/eller offer för människohandel.
Rothstein resonerar distanserat, som från ett skrivbord högt uppe i det blå.
En tia eller en tjuga i muggen på gatan ändrar inte i grunden tiggarens liv, det vet vi alla. Men det kan bidra till att rädda just den dagen för tiggaren och hens familj och det är gott nog.
Självfallet är det förnedrande att behöva tigga och den som ger är i överläge. Det vore mycket bättre om världen såg annorlunda ut: om massarbetslöshet, rasism och fattigdom inte existerade. Självfallet ska vi arbeta för en sådan god och rättvis värld.
Men tills att vi har nått dithän bör vi inte lämna de nödställda i sticket. Det ena utesluter inte det andra.
Man låter inte någon i sjönöd drunkna för att tvinga fram bättre båtkonstruktioner eller korrektare väderprognoser från SMHI.
Är inte Bo Rothstein forskare? Hur kan han då plocka fram de sedan länge vederlagda ryktena om kriminella ligor och människohandel i samband med tiggeri på gatan i Sverige? Är ”ofta nämns” och ”kanske” tillräckliga underlag för utsagor på statsvetenskapliga institutionen i Göteborg?
Rothstein hävdar att om vi slutar ge pengar till tiggare så skulle utbildning och tillgång till hälsovård och medicinsk rehabilitering för dessa tvingas fram. Inte heller detta påstående byggs under med några som helst fakta.
Om det vore sant skulle romerna i Rumänien redan åtnjuta alla dessa goda saker. Där kan de inte överleva på att tigga, helt i enlighet med Rothsteins recept. Men det enda som detta har lett till är att många tvingats lämna landet.
Att medvetet låta folk svälta i avvaktan på ovissa strukturreformer vore en cynisk och omänsklig strategi.
Rothstein jämför den som av medmänsklighet ger pengar till en nödlidande på gatan med sexköparen: Båda bidrar till en annan människas sociala underordning och förnedring. I fallet med pengagivaren skulle syftet med ”utnyttjandet” vara att få känna rättfärdighet.
Men vi människor är inte konstruerade så att vi lätt kan bortse från andras människors lidande. Därför ger vi till tiggaren. Det kallas mänsklighet.
Vi kan däremot välja att inte sexuellt utnyttja den som säljer sin kropp och som ofta är i missbruk och/eller offer för människohandel.
Rothstein resonerar distanserat, som från ett skrivbord högt uppe i det blå.
En tia eller en tjuga i muggen på gatan ändrar inte i grunden tiggarens liv, det vet vi alla. Men det kan bidra till att rädda just den dagen för tiggaren och hens familj och det är gott nog.
Självfallet är det förnedrande att behöva tigga och den som ger är i överläge. Det vore mycket bättre om världen såg annorlunda ut: om massarbetslöshet, rasism och fattigdom inte existerade. Självfallet ska vi arbeta för en sådan god och rättvis värld.
Men tills att vi har nått dithän bör vi inte lämna de nödställda i sticket. Det ena utesluter inte det andra.
Man låter inte någon i sjönöd drunkna för att tvinga fram bättre båtkonstruktioner eller korrektare väderprognoser från SMHI.
